Uppställningsplatser i Växjö liknar ingen bilkyrkogård

Illegala insamlingsställen med personbilar i Växjö opponeras av Transportstyrelsen. Men 2 bilkyrkogårdar i landet finns kvar till följd av den höga avkastningen till kommunens ekonomi. Samhället kring Ryd och Båtnäs har övergått till hela Sveriges ofantliga besöksmål. Att se på de rostangripna bilvraken från 1950-talet är att vrida klockan till samma tidpunkt. Antagligen är det amerikanska monster, som får den kompromisslösa fordonsinnehavaren att bli nostalgisk. Och med allt rätt. Formgivare, som var bilkonstruktörer, skapade personbilar med bara utseende som förebild. Tunga storslagna bränsleslukande personbilar med motiv på dörrarna presenterades med överdådig prakt. När en återblickande turist drömmer sig bakåt i tiden, minns han inte på de stora miljödilemmat sådana bjässar skulle orsaka med nutidens miljöperspektiv. Och där illegala områden med uttjänta bilar är en gastkramning för handlingsivrare. Men tankar och fantasier skadar inte miljön. Så den rogivande promenaden omkring de väldigt åtgångna bilvraken är en lisa för själen. Och kommunens kassa ökar för varje gäst som kommer.

Inte en enda legal gravplats för gamla fordon existerar nuförtiden i Växjö

Det förekommer många uppställningsplatser för uttjänta personbilar i landet. Men blott ett par är godkända av bygdens klimatkontor som bestående gravplatser för gamla fordon för turister från Växjö. Dessa uppskattade områden är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Kyrkö Mosse förekommer många hundra bilmodeller från början av 1900-talet och gästas av mer än 15 000 människor varje år. Trots ett samhällsorgans beslut om utrensning av alla personbilar, har ett bygglov, som varar till 2050. Det om inget är ett kvitto på besöksnäringens roll för orten och vårdas därför på ultimata vis av de lokala myndigheterna. Årjängs stora attraktion i Båtnäs har inte haft likadan undsättning till etablering av sevärdhet. Här startades en bilskrot under 1950-talet. Försäljning av beg. bilreservdelar pågick till 1980-talet då bilskroten avvecklades. Bilvraken blev stående kvar efter viss omhändertagande av skrotbilar, som var placerade på annans egendom. Omkring tusen annorlunda bilmodeller från 30-50-talet behölls och bröderna Ivansson, som ägde fastigheten, lät gemene man att promenera runt och iaktta de gamla klenoderna. Beklagligtvis har dessa vistelser inneburit minskade personbilar. Speciellt har Saab V-4 varit populära för skövlare. Endast inredningar har kvarlämnats. Och om bilkyrkogården i Båtnäs skall ses som turistattraktion eller miljöförstörelse har avhandlas av miljönämnden. Nuförtiden klassificeras en utjänad bil, som miljögiftigt restprodukt. Men så gamla bilvrak har självrensats och miljöbesvär har sanerats från marken.

Risk finns för illegitim kyrkogård för rostiga bilar i Växjö

Ingen i Växjö kommer likväl att kunna observera personbilar från de mest välkända olagliga gravplatserna för antika bilar. Den mest kända stället upptäcktes på Gotland. I Tingstäde skyfflades cirka 200 skrotbilar fram ur en sankmark. Fastigheten hade ägts av en myndighet, så försvarsmakten hade ansvaret för handhavande och tillsyn, då bilinnehavarna beslöt att begrava fordonet på detta smarta sätt. Och Värmland har haft osynliga besöksmål. Östra Sivbergs gruva lades ned och vattenfylldes kvickt under 1920-talet. Där påträffades ett 20-tal uttjänta bilar. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Nuförtiden finner man helt andra olagliga kyrkogårdar för rostiga bilar spridda i riket. Det är förbluffande hur uselt dessa ihopsamlingsställen är selekterade. Att beskåda sådana på vattenbevarade områden utan övervakning av Länsstyrelsens är påfallande. Det handlar solklart om samlingsställen. Bristen på ingripanden från betrodd myndighet är närmast katastrofal och uppmuntrar till många oegentligheter. En heder måste likväl lämnas till landets 2 i särklass förnämsta och olagliga gravplatser för gamla fordon i Värmland och Ryd.