Uppställningsplatser i Motala liknar ingen bilkyrkogård

När man kollar upp en olaglig uppställningsområde med bilvrak från Motala är det är inte underligt, att ett besök på en kyrkogård för rostiga bilar innebär en tillbakablickande av sällan känt slag. De rostangripna skrothögarna från bilar på andra sidan av Atlanten påminner om en tid som flertalet inte upplevt, men nog har drömmar om. Men tidsperioden för liknande nyskapelser är till ända. Villkoren för klimat och bilekonomin har fullständigt förändrats, till och med på den amerikanska handeln. Mastiga men väldigt stilenliga ekipage är i det förflutna. Det är dessa minnesbilderna eller fantasier som väcks hos en entusiastisk gäst. Att påträffa rostangripna rester efter en alldaglig modell dämpar inte förnimmelsen om en formgivning som aldrig kommer åter. I och med de flesta årliga besökarna har 2 kyrkogårdar för rostiga bilar i Kyrkö Mosse och Värmland lyckats få bestående tillåtelse för verksamheten. Ortens förenade vinster från dessa får också en inbiten klimatkämpe att tänka om. Men på något ställe har meningsutbytet varit kraftiga. Att erhålla auktorisation för en etablering är emellertid meningslöst. olagliga uppställningsområde, som klimatenligt kan jämföras med kyrkogårdar för rostiga bilar med bilar, är ett tilltagande besvär, som tycks vara tufft att bekämpa.

Ingen legitim bilkyrkogård finns idag i Motala

Det existerar flera ihopsamlingsområden för avdankade fordon i Sverige. Men enbart ett par är godkända av platsens klimatkansli som bestående gravplatser för gamla fordon för turister från Motala. Dessa berömda platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland existerar flera dussintals fordonsmodeller från början av 1900-talet och gästas av mer än femton tusen människor varje år. Även fast ett samhällsorgans fastställande om avlägsnande av alla fordon, har ett tillstånd, som fortgår trettio år till. Det är verkligen ett belägg på turistverksamhetens innebörd för stället och vårdas för den skull på bästa sätt av kommunen. Årjängs stora attraktion i Värmland har inte fått likadan undsättning till etablering av sevärdhet. Här grundades en skrotfirma under mitten av förra seklet. Säljande av beg. bildelar höll på till åttio-talet då skrotföretaget upplöstes. Bilvraken blev kvarlämnade efter viss tvångsförflyttning av fordonsvraken, som var parkerade på annans mark. Typ tusen skilda modeller från mitten av 1900-talet bevarades och bröderna Ivansson, som ägde skroten, medgav gemene man att gå runt och se de föråldrade klenoderna. Tragiskt nog har dessa besök resulterat i minskade objekt. Speciellt har Saab V-4 varit begärliga för tjuvar. Endast inredningar har kvarlämnats. Och om gravplatsen för gamla fordon i Värmland ska ses som sevärdhet eller miljökatastrof har argumenterats av klimatkommissionen. Idag klassas ett uttjänt fordon, som miljöskadligt avfall. Men så föråldrade vrak har självsanerats och miljöbesvär har sanerats från marken.

Risk existerar för illegitim kyrkogård med rostiga bilar i Motala

Inte någon i Motala kommer likväl att kunna beskåda objekt från de mest välkända illegitima skrot-kyrkogårdarna. Den mest uppseende stället anträffades på Gotland. I Tingstäde skyfflades cirka 200 skrotbilar fram ur en sankmark. Marken hade ägts av Fortifikationsverket, så krigsmakten hade skyldigheten för hantering och tillsyn, då ägarna bestämde sig att jordfästa bilen på detta finurliga vis. Och Värmland har det förekommit osynliga dragplåster. Östra Sivbergs gruvhål lades ned och fylldes med vatten hastigt under 1920-talet. Där anträffades ett tjugotal bilvrak. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Idag finner man helt andra förbjudna gravplatser för gamla fordon utspridda i Sverige. Det är förbluffande hur dåligt dessa samlingsställen är utvalda. Att se sådana på vattenskyddade områden utan tillsyn av Länsstyrelsens är påfallande. Det handlar glasklart om uppställningsområden. Försakelsen på ingripanden från betrodd myndighet är närmast katastrofal och uppmuntrar till många fuffens. En heder måste dock lämnas till landets två i särklass förnämsta och lagliga gravplatser för gamla fordon i Båtnäs och Kyrkö Mosse.