Gamla Opel-Vivaro har varit utan betydenhet tills nya befallningar gavs från Naturvårdsverket år 2007. Om man undantar inledningen efter introduktionen av de amerikanska modellerna, har övergivna fordon kopplats till klimatbesvär och offentlig nedskräpning i omgivningen. Orsaken till irritationen var avgifterna att skrota bilen i Uddevalla miljövänligt. För femtio år sedan, då flottan av fördärvade bilar vanligen bestod av motorstarka Mercedes och Chevrolet, lyckades osannolika produkter figurera i trafiken. Hemmagjorda lastfordon som var avregistrerade på Transportstyrelsen konkurrerade under lång tid med de fabrikstillverkade. En motortävling i Torp ledde till ett enormt drag efter ihop snickrade skrotbilar. Stock-car blev århundradets största motortävlingar. De kunde anordnas i allt från fotbollsplaner till travbanor. Eftersom rejsens bonus betalades till de överlevande bilarna var omsättningen enorm. Rally-Cross och Nascar har sitt härkomst från dessa förödande bilrejsen, som i massa år satte publikrekord. Men passionen svalnade både för rekonstruktion och rejs, så bilinnehavarna förlorade alternativet att få någon ersättning för sina skrotbilar. Därför lagrades Saab-93 i lador och bilskjul utan planering för kommande bruk eller tillämpning. De som inte hade skyddade ställen lät bilen vara parkerad utomhus. Av något motiv doldes de villigt i något skogsparti. Få människor kände till de klimatåkommor dessa undanskymda skrotbilar skulle tillföra omgivningen. Så nu skapades epoken med dumpade bilar utan skrotintyg i terräng och miljö för att spara in skrotningskostnaderna på miljöns bekostnad.
Katalysatorn med användbara ädelmetaller mer kostsam än guld är ett exempel. Det sammanlagda värdet från återvinningen på bilskrot i Uddevalla gör att certifierade bildemonteringar slåss om uttjänade fordon med höjda ersättningar som vapen. Pandemier påverkar marknadsvärdet av en Fiat-Marengo med recycling av metaller. Men skrotbilens nytta från 1 000 till de 3 000 som utbetalas idag är egendomligt och kommer att förbättra klimatet utan statliga subvention.
Skrotbilspremie för att skrota bil som Opel-Vivaro i Uddevalla
Opel-Vivaros naturproblem i Uddevalla växte fort under 1900-talet varför en samhällelig skrotningspremie introducerades på 70-talet. Upp till femton hundra kronor i ersättning till ägare som överlämnade sin bil på en bilskrot i Göteborg. Somliga lockande modeller som Audi, BMW och Rover lyckades därav skrotas utan anspråk på skrotningspremie. Ett antal bilar, som borde ha skrotats, hade konstruerats om till EPA-traktorer och orsakade väldig sug på registreringsbevis och brukbara begagnade bilkomponenter. Också fordonsverkstäder letade såna till förekommande renoveringar av de frekventa bilmärkena. En vidsträckt sträcka till närmaste bilskrot kunde fastslå de trasiga bilarnas kommande tid. En oförsäkrad personbil kunde bogseras på den tiden, men dumpning blev ändå det slutliga valet för många fordonsinnehavare. Så Naturvårdsverket kom till förståelse, att den utbetalda skrotningspremien bara haft ringa inverkan på ett mindre antal personbilar och därav också miljön. En komplett radikal omvandling infördes för tretton år sedan igenom dubbla regler. Dessa omkullkastade förra villkor. De pressade ett fåtal skrotar till avveckling. Bilproducenterna fick lära sig vad skyldighet menas. Parallellt drogs den obligatoriska skrotbilspremien in.
Bildemontering av Opel-Vivaro gör allmän skrotpremie överflödig i Uddevalla
Bilfabrikanterna ålades effektuera avgiftsfri bilskrotning för kompletta Opel-Vivaro i Uddevalla. De skulle också grunda en riksomfattande sammanslutning av auktoriserade företag, som fick tillåtelse att bifalla bildemontering och avregistrering med fullmakt på Transportstyrelsen. Huvudsakligen begärdes en återvinning till minst nittio %. Myndigheternas hårda föreskrifter för licens till skrotning innebar att många bildemonteringar avvecklades. Det var ändå starten till nuvarande angenäma ersättning för en skrotbil. Att nå slutmålet har dock varit lång och mödosam. Att tvingas lämna fordonet för bilskrot gratis, som fordonstillverkarna ålade de godkända företag, innebar massor av gnäll från de berörda. De konfiskerades möjligheten att begära pengar från bilägaren. Men utan mottagningsbevis och licens uteslutes tillfälle att utse en avregistrering existerade ingen hopp till överlevnad. Den påtvingade nivån av återvinning initierades med en långvarig förlopp med Göteborgs-firman Stena Metall. Den tidens enkla metodik att avskilja de varierande stoffen var långt ifrån lönsamma, så en automatisk arbetsgång krävdes. För det här skapades fragmentering med sinnrika sorteringsanordningar. Nuförtiden närmar sig metoden absolut recycling. Detta är i första hand järn, aluminium och andra plåt som ger stora vinster. Nya delar i fordonsformen har tillfört betydelse och därför går det att skrota bilen ersättning. Katalysatorn med användbara ädelmetaller mer kostsam än guld är ett exempel. Det sammanlagda värdet från återvinningen gör att certifierade bildemonteringar slåss om uttjänade fordon med höjda ersättningar som vapen. Pandemier påverkar marknadsvärdet med recycling av metaller. Men skrotbilens nytta från 1 000 till de 3 000 som utbetalas idag är egendomligt och kommer att förbättra klimatet utan statliga subvention.