Nybro får inte etablera en bilkyrkogård

Den ägare från Nybro som vill vara med om en återblickande resa i bilhistorien bör hälsa på en gravplats för gamla fordon, som är motsatt till en förbjuden upplag med uttjänta fordon. Här kan man påträffa hundratals bilmärken av olika fordonsmodeller från mitten av 1900-talet. Amerikanare väldiga som små lastbilar blandas med små bubblor i en överväldigande mix. En stor mängd av inredningarna är väck för länge sedan och bilarna ser ut som skrothögar. Men de klassiska formerna kan man än idag se. Att gravplatserna för antika bilar i Kyrkö Mosse och Värmland har blivit bygdens främsta dragplåster är inte så konstigt. Till och med kritiska miljöavdelningar, som föreskrivit om bärgning av fordonsvraken, har tvingats ändra inställning i och med intäkterna som bidrar till samhället. Sorgligt nog har dessa charmiga ställen fått förbjudna anhängare, som verkar lagra skrotbilar. Nya solida krav hindrar dock tillåten etablering. Att skrota bilen med inlämnande av reg. bevis, skrotintyg med avfärdande från bilregistret samt rensning av miljöhotfullt spill kräver andra regler. Men de rådande två lagliga fordonsplatserna kommer att underhålla fordonsentusiasterna en lång tid framöver.

Inte en enda tillåten gravplats för gamla fordon förekommer idag i Nybro

Det förekommer några ihopsamlingsområden för uttjänta vrak i Sverige. Men enbart 2 är ackrediterade av områdets miljökansli som permanenta gravplatser för gamla fordon för resande från Nybro. Dessa kända platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland förekommer många hundra fordonsmodeller från början av 1900-talet och gästas av fler än 15 000 personer årligen. Fastän ett departements beslut om utgallring av alla personbilar, har ett godkännande, som fortgår trettio år till. Det är verkligen ett belägg på turistverksamhetens roll för orten och skyddas därför på yppersta förfaringssätt av kommunen. Årjängs stora attraktion i Båtnäs har inte fått samma assistans till upprättande av attraktion. Här grundades en skrotningsfirma under mitten av förra seklet. Försäljning av begagnade bilreservdelar pågick till åttio-talet då verksamheten lades ned. De uttjänta fordonen blev kvarlämnade efter särskild tvångsförflyttning av skrotbilar, som var parkerade på annans egendom. Omkring tusen skilda modeller från 30-50-talet behölls och familjen Ivansson, som ägde företaget, tillät gemene man att vandra runt och se på de ålderstigna rariteterna. Tragiskt nog har dessa vistelser inneburit färre personbilar. Först och främst har Volvo Pv-444 varit frestande för kriminella. Bara fälgar med däck har lämnats kvar. Och om gravplatsen för gamla fordon i Årjäng skall ses som turistattraktion eller klimatförödelse har diskuterats av klimatdelegationen. Nu för tiden rangordnas skrotbil, som miljövådligt avfall. Men så ålderstigna bilvrak har självrensats och klimatbekymmer har befriats från skog och mark.

Risk förekommer för olaglig gravplats med gamla fordon i Nybro

Inte någon i Nybro kommer ändå att kunna beskåda objekt från de mest kända förbjudna bilkyrkogårdarna. Den mest uppseende platsen anträffades på Gotland. I Tingstäde skyfflades omkring 200 fordon fram ur ett kärr. Egendomen hade ägts av en myndighet, så försvarsmakten hade ansvaret för hantering och tillsyn, då fordonsägarna tog beslutet att dölja bilen på detta sluga vis. Och Värmland har haft hemliga attraktioner. Östra Sivbergs gruva lades ned och vattenfylldes skyndsamt under 1920-talet. Där fann man ett tjugotal fordonsvrak. De äldsta från 50-talet. Numera finner man helt andra förbjudna bilkyrkogårdar spridda i Sverige. Och det är överraskande hur uselt dessa uppställningsställen är valda. Att se sådana på vattenbevarade ställen utan granskning av Miljövårdsverkets är egendomligt. Det handlar obestridligt om uppställningsställen. Avsaknaden på aktioner från betrodd myndighet är närmast katastrofal och sporrar till många fuffens. En ära måste ändå lämnas till Sveriges två i särklass högättade och lagenliga gravplatser för gamla fordon i Värmland och Kyrkö Mosse.