Nostalgiska besökare från Mariestad återkommer ofta till någon bilkyrkogård

När man ser en lagstridig uppsamlingsområde med färdiganvända fordon från Mariestad är det är inte konstigt, att ett besök hos en kyrkogård för rostiga bilar ger en tillbakablickande av sällan känt slag. De rostangripna stålskeletten från bilar på andra sidan av Atlanten får en att komma ihåg om en epok som många inte fått ta del av, men nog fantiserar om. Men perioden för liknande nyskapelser är förbi. Villkoren för miljö och bilekonomin har fullständigt förändrats, även på den nord amerikanska handeln. Bastanta men otroligt smakfulla åkdon är ett minne blott. Det är dessa minnen eller drömmar som triggas hos en ivrig besökare. Att finna korroderade vrakdelar efter en enkel typexempel förtar inte åsikten om ett verk som inte någon gång kommer tillbaka. Som ett resultat av de flesta årliga turisterna har två kyrkogårdar för rostiga bilar i Ryd och Värmland lyckats få permanent medgivande för aktiviteten. Samhällets ackumulerade inkomster från dessa får också en nitisk klimataktivist att tänka om. Men på något ställe har tongångarna varit kraftiga. Att erhålla auktorisation för en upprättande är däremot meningslöst. olagliga ihopsamlingsställen, som klimatenligt kan liknas med gravplatser för gamla fordon med personbilar, är ett tilltagande problem, som tycks vara komplicerat att motverka.

Inte någon lagenlig gravplats för gamla fordon finns nu för tiden i Mariestad

Det finns otaliga ihopsamlingsställen för uttjänade fordonsvrak i landet. Men blott två är legitimerade av områdets miljöbyrå som permanenta gravplatser för gamla fordon för trafikanter från Mariestad. Dessa kända ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Kyrkö Mosse existerar många hundra märken från början av 1900-talet och gästas av mer än 15 000 människor varje år. Trots ett departements beslut om elimination av alla fordon, har ett medgivande, som fortgår till 2050. Det om inget är ett belägg på turistnäringens värde för platsen och värnas därför på ultimata förfaringssätt av de lokala myndigheterna. Årjängs stolthet i Båtnäs har inte haft likadan undsättning till etablering av sevärdhet. Här skapades en bilskrotnings-företag under 1950-talet. Försäljning av begagnade bildelar höll på till 1980-talet då bilskroten upplöstes. Skrotbilarna blev orörda efter särskild omhändertagande av skrotbilar, som var placerade på annans mark. Omkring tusen annorlunda märken från 30-50-talet sparades och familjen Ivansson, som ägde skroten, lät allmänheten att promenera runt och iaktta de föråldrade klenoderna. Beklagligtvis har dessa besök resulterat i minskade objekt. Först och främst har Vw bubblor varit tilltalande för tjuvar. Enbart dörrar och huv har lämnats kvar. Och om bilkyrkogården i Värmland ska ses som kulturminne eller miljöförstörelse har debatterats av miljökommissionen. Idag klassas fordonsvrak, som miljövådligt avfall. Men så gamla fordonsvrak har självsanerats och miljöbesvär har befriats från skog och mark.

Hot existerar för illegitim bilkyrkogård i Mariestad

Ingen i Mariestad kommer dock att kunna se objekt från de mest kända förbjudna skrot-kyrkogårdarna. Den mest kända platsen påträffades på Sveriges största ö. I Tingstäde schaktades ungefär 200 bilar fram ur en sankmark. Marken hade ägts av en myndighet, så krigsmakten hade ansvaret för hantering och övervakning, då fordonsinnehavarna bestämde sig att jordfästa bilen på detta listiga förfaringssätt. Och Värmland har det förekommit dolda lockelse. Östra Sivbergs malmbrott lades ned och fylldes med vatten skyndsamt under 1920-talet. Där fann man ett 20-tal vrak. De äldsta är över 70 år gamla. Nuförtiden finner man helt andra förbjudna bilkyrkogårdar fördelade i landet. Och det är överraskande hur dåligt dessa ihopsamlingsställen är selekterade. Att observera sådana på vattenbevarade områden utan tillsyn av Miljövårdsverkets är anmärkningsvärt. Det handlar obestridligt om transitställen. Bristen på handlanden från betrodd polis är närmast ödesdiger och uppmuntrar till många fuffens. En ära måste likväl lämnas till landets 2 i särklass högättade och lagliga bilkyrkogårdar i Värmland och Kyrkö Mosse.