Miljövårdsverket tillstyrker ingen bilkyrkogård i Markaryd

Bilkyrkogårdar har övergått till enorma lockelse för alla fordonsbeundrare från Markaryd, som gynnar till vissa av regionens turistinkomster. Flertalet skrotar har eftersträvat att etablera någonting snarlikt igenom att förvara äldre bilar. Ansedda modeller skulle kunna dra till sig fordonsentusiaster från hela Götaland, men Transportstyrelsens återvinningsbestämmelse sätter stopp för sån gärning. Det Förekommer ”bilkyrkogårdar” med helt andra syften än uppvisande av uttjänta fordon för allmänheten. Majoriteten är förbjudna uppställningsplatser, som är uppenbara att beskåda. Ansvarig klimatförvaltning är blinda eller anklagar alla andra som skyldiga, varför de här miljöriskfyllda platser fungerar under lagens radar. Men det finns ett par seriösa skrotar som fått Miljövårdsverkets tillit att idka sina äldre skrotupplag i skogen fortsättningsvis.

Inte en enda legal bilkyrkogård förekommer idag i Markaryd

Det förekommer flera ihopsamlingsplatser för uttjänade fordon i landet. Men endast ett par är certifierade av traktens klimatbyrå som varaktiga gravplatser för gamla fordon för resenärer från Markaryd. Dessa kända ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Ryd finns flera dussintals fordonsmodeller från början av 1900-talet och besöks av mer än femton tusen personer årligen. Fastän ett myndighets beslut om utgallring av alla skrotbilar, har ett tillstånd, som fortgår trettio år till. Det är verkligen ett kvitto på besöksverksamhetens innebörd för platsen och vårdas således på lämpligaste sätt av de lokala myndigheterna. Årjängs stora attraktion i Båtnäs har inte fått likadan hjälp till etablering av kulturminnen. Här skapades en bildemontering under mitten av förra seklet. Säljande av beg. delar fortgick till 1980-talet då bilskroten upphörde. Fordonsvraken blev kvarlämnade efter speciell tvångsförflyttning av skrotbilarna, som var parkerade på annans mark. Ungefär tusen olika modeller från 30-50-talet behölls och bröderna Ivansson, som ägde skroten, tillät gemene man att gå runt och observera de förlegade sevärdheterna. Tyvärr har dessa påhälsningar resulterat i färre personbilar. Speciellt har Saab V-4 varit begärliga för kriminella. Bara dörrmattor har kvarlämnats. Och om kyrkogårdaen för rostiga bilar i Årjäng skall betraktas som turistattraktion eller klimatförödelse har argumenterats av klimatnämnden. Idag bedöms bilvrak, som klimatvådligt restprodukt. Men så förlegade skrotbilar har självsanerats och klimatproblem har befriats från skog och mark.

Hot förekommer för lagstridig bilkyrkogård i Markaryd

Ingen i Markaryd kommer dock att kunna beskåda personbilar från de mest välkända förbjudna gravplatserna för antika bilar. Den mest uppmärksammade platsen upptäcktes på Sveriges största ö. I Tingstäde schaktades cirka 200 fordon fram ur en myr. Fastigheten hade ägts av en myndighet, så krigsmakten hade ansvaret för hantering och tillsyn, då ägarna beslöt att dölja bilen på detta fiffiga förfaringssätt. Och Värmland har det förekommit dolda dragplåster. Östra Sivbergs brott avvecklades och fylldes med vatten omedelbart under 1920-talet. Där hittade man ett tjugotal bilvrak. De äldsta är över 70 år gamla. Numera finner man helt andra illegala gravplatser för gamla fordon fördelade i riket. Det är förvånande hur illa dessa samlingsställen är valda. Att observera sådana på vattenskyddade områden utan övervakning av Naturvårdsverkets är anmärkningsvärt. Det handlar obestridligt om transitplatser. Försakelsen på åtgärder från ansvarig myndighet är närmast kass och sporrar till många oegentligheter. En ära måste emellertid lämnas till landets 2 i särklass belevade och lagenliga kyrkogårdar för rostiga bilar i Årjäng och Ryd.