Kyrkogårdar för rostiga bilar har omvandlas till stora besöksmål för alla fordonsbeundrare från Vaxholm, som gynnar till ganska mycket av platsens turistförtjänster. En del skrotar har prövat att skapa nåt snarlikt genom att magasinera gamla personbilar. Välkända modeller skulle kunna få hit fordonsentusiaster från hela Svealand, men Länsstyrelsens återvinningsbestämmelse sätter stopp för sådan tankar.
Det existerar ”bilkyrkogårdar” med övriga avsikter än presentation av avdankade bilar för allmänheten. Majoriteten är olagliga bilplatser, som är uppenbara att beskåda. Ansvarig Miljöförvaltning är blinda eller anklagar alla andra som ansvariga, varför dessa naturskadliga områden fungerar under lagens radar. Men det existerar några seriösa skrotar som fått Naturvårdsverkets förtroende att idka sina äldre skrotar i det gröna vidare.
Inte någon lovlig gravplats för gamla fordon existerar nuförtiden i Vaxholm
Det finns otaliga ihopsamlingsområden för uttjänade fordonsvrak i landet. Men enbart ett par är certifierade av platsens klimatkontor som varaktiga gravplatser för gamla fordon för resenärer från Vaxholm. Dessa berömda platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Ryd existerar många hundra märken från 20- till 50-talen och besöks av fler än 15 000 individer varje år. Även fast ett samhällsorgans fastställande om elimination av alla uttjänta bilar, har ett medgivande, som varar trettio år till. Det är verkligen ett kvitto på besöksverksamhetens mening för stället och omhuldas därför på lämpligaste vis av samhället. Årjängs stolthet i Båtnäs har inte fått samma stöd till inrättande av attraktion.
Här skapades en skrotningsfirma under 1950-talet. Handel av begagnade bildelar pågick till 1980-talet då bilskroten upplöstes. Skrotbilarna blev stående kvar efter speciell tvångsförflyttning av bilar, som var parkerade på annans mark. Typ tusen annorlunda bilmodeller från mitten av 1900-talet behölls och bröderna Ivansson, som ägde skroten, tillät vanligt folk att gå runt och se på de föråldrade rariteterna. Tragiskt nog har dessa vistelser resulterat i minskade fordon. Först och främst har Volkswagen-bussar varit lockande för plundrare. Enbart inredningar har lämnats kvar. Och om kyrkogårdaen för rostiga bilar i Värmland ska ses som kulturminne eller klimatkatastrof har argumenterats av miljöutskottet. Idag bedöms en uttjänad bil, som klimatfarligt avfall. Men så föråldrade vrak har självrensats och klimatbesvär har sanerats från marken.
Hot finns för förbjuden kyrkogård med rostiga bilar i Vaxholm
Ingen i Vaxholm kommer ändå att kunna se fordon från de mest välkända förbjudna gravplatserna för antika bilar. Den mest uppseende stället påträffades på Gotland. I Tingstäde schaktades omkring 200 uttjänta bilar fram ur en sumpmark. Marken hade ägts av en myndighet, så försvarsmakten hade skyldigheten för användning och tillsyn, då bilinnehavarna bestämde sig att jordfästa bilen på detta listiga sätt. Och Värmland har det förekommit dolda attraktioner. Östra Sivbergs malmbrott avvecklades och vattenfylldes omgående under 1920-talet. Där hittade man ett 20-tal skrotbilar. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Nuförtiden finner man helt andra illegala bilkyrkogårdar fördelade i Sverige. Det är förvånande hur bedrövligt dessa ihopsamlingsområden är utvalda. Att beskåda sådana på vattenskyddade områden utan tillsyn av Länsstyrelsens är anmärkningsvärt. Det handlar solklart om samlingsställen. Bristen på aktioner från ansvarig polis är närmast ödesdiger och inspirerar till många fuffens. En heder måste likväl lämnas till landets två i särklass belevade och lagliga gravplatser för gamla fordon i Båtnäs och Kyrkö Mosse.