Miljötillsynen på en bilkyrkogård saknas på uppställningsplatser i Gränna

Illegitima insamlingsområde med personbilar i Gränna opponeras av Miljöpartiet. Men 2 kyrkogårdar för rostiga bilar i Sverige finns kvar på grund av den väldiga avkastningen till ortens ekonomi. Orten kring Småland och Värmland har förvandlas till hela länens jättelika lockelse. Att betrakta på de rostangripna skrotbilarna från mitten av förra seklet är att resa tillbaka med tiden. Antagligen är det amerikanska vidunder, som får den ofördragsamma bilägaren att bli nostalgisk. Och det har vi förståelse för. Designer, som var fordonsdesigner, tog fram personbilar med endast utseende som ideal. Tunga läckra starka bilar med eldsflammor på bagageluckan lanserades med storslagenhet. När en nostalgisk gäst har drömmar sig bakåt i tiden, tänker han inte på de enorma klimatproblematiken sådana bilar skulle åsamka med nutidens klimatfilosofi.

Och där olagliga områden med fordon är en gastkramning för handlingsivrare. Men tankar och fantasier fördärvar inte miljön. Så den avstressande vandringen runt de rostangripna fordonsvraken är som att födas på nytt. Och samhällets penningförråd växer med varje besökare.

Inte någon lovlig kyrkogård för rostiga bilar existerar nu för tiden i Gränna

Det finns massa ihopsamlingsområden för ratade bilar i landet. Men enbart ett par är ackrediterade av lokalsamhällets miljöavdelning som permanenta bilkyrkogårdar för turister från Gränna. Dessa berömda platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Ryd förekommer flera dussintals fordonsmärken från 20- till 50-talen och besöks av mer än 15 000 personer varje år.

Även fast ett myndighets beslut om utrensning av alla personbilar, har ett medgivande, som fortgår till 2050. Det om inget är ett bevis på besöksverksamhetens roll för platsen och omhuldas således på ultimata vis av den lokala förvaltningen. Årjängs stora attraktion i Värmland har inte haft samma stöd till etablering av sevärdhet. Här startades en bilskrot under 1950-talet. Handel av beg. delar fortgick till 80-talet då bilskroten lades ned. Bilvraken blev orörda efter speciell omhändertagande av skrotbilar, som var parkerade på annans mark. Omkring tusen annorlunda bilmodeller från mitten av 1900-talet behölls och familjen Ivansson, som ägde fastigheten, medgav allmänheten att ströva omkring och betrakta de föråldrade klenoderna. Sorgligt nog har dessa vistelser resulterat i färre fordon. Framför allt har Saab V-4 varit frestande för tjuvar. Bara dörrar och huv har kvarlämnats. Och om gravplatsen för gamla fordon i Värmland skall betraktas som turistattraktion eller miljökatastrof har argumenterats av klimatutskottet. Nu för tiden kategoriseras skrotbil, som miljövådligt restprodukt. Men så äldre bilvrak har självrensats och klimatbesvär har befriats från skog och mark.

Hot finns för förbjuden gravplats för gamla fordon i Gränna

Ingen i Gränna kommer emellertid att kunna betrakta objekt från de mest kända illegitima skrot-kyrkogårdarna. Den mest uppmärksammade platsen anträffades på Sveriges största ö. I Tingstäde grävdes omkring 200 bilar fram ur en myr. Marken hade ägts av en myndighet, så försvarsmakten hade skyldigheten för handhavande och kontroll, då fordonsinnehavarna bestämde sig att begrava bilen på detta listiga förfaringssätt. Och Värmland har det förekommit hemliga besöksmål. Östra Sivbergs malmbrott lades ned och fylldes med vatten hastigt under 1920-talet. Där förekom ett tjugotal bilvrak. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Nu för tiden hittar man helt andra illegala gravplatser för gamla fordon utspridda i Sverige. Det är förvånande hur illa dessa samlingsområden är utvalda. Att beskåda sådana på vattenskyddade områden utan granskning av Länsstyrelsens är anmärkningsvärt. Det handlar uppenbart om transitställen. Försakelsen på åtgärder från betrodd polis är närmast katastrofal och sporrar till många oegentligheter. En ära måste ändå lämnas till landets 2 i särklass förnämsta och legitima bilkyrkogårdar i Värmland och Kyrkö Mosse.

Lagliga bilkyrkogårdar kastar skugga på tvivelaktiga skrotbilssamlingar i Kvissleby

Lagliga bilkyrkogårdar kastar skugga på tvivelaktiga skrotbilssamlingar i Kvissleby

Inte någon i Kvissleby vill söka upp förbjudna och miljögiftiga samlingsområden för skrotbilar. Men det är någras dröm att gästa en gravplats för gamla fordon. Alla tillbakablickande bilägare drömmer om tidsskedet, då de stora och bensintörstiga monstren presenterades. På den svenska marknaden var amerikanska fordonsmodeller dominant.

En bilkyrkogård kan inte liknas med en samling skrotbilar i Kungsör

En bilkyrkogård kan inte liknas med en samling skrotbilar i Kungsör

Ingen i Kungsör vill bekanta sig med förbjudna och klimatgiftiga uppställningsställen för uttjänta bilar. Men det är mångas dröm att bevista en bilkyrkogård. Alla tillbakablickande fordonsinnehavare fantiserar om tidsskedet, då de väldiga och bränsleslukande vidundren infördes.