Kyrkogårdar för rostiga bilar kan gälla som värd att minnas eller klimatkatastrof beroende på vem man frågar. Till de senare hör illegala fordonsplatser i Källby för gamla kasserade personbilar. Men ett par av Sveriges mest välkända har ändå omvandlas till väldiga och vinstgivande sevärdheter.
Däribland massor av gamla vrak kan man påträffa flertalet modeller som hängt med i graven. Att beskåda föråldrade fordonsmodeller är även en fröjd för en nostalgisk bilägare. Men det är jänkarna från mitten av 1900-talet som skänker störst upplevelse. Den tidsperioden konstruerades de vackraste formerna ett bil nånsin skådat. Och den här känslan från alla dessa gamla klenoder kan man se på en värmländsk bilkyrkogård.
Ingen laglig bilkyrkogård finns nu för tiden i Källby
Det existerar otaliga ihopsamlingsområden för avdankade fordon i Sverige. Men blott ett par är godkända av lokalsamhällets klimatavdelning som varaktiga kyrkogårdar för rostiga bilar för turister från Källby. Dessa uppskattade ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland förekommer flera dussintals bilmodeller från 20- till 50-talen och besöks av mer än femton tusen människor årligen.
Trots ett samhällsorgans rådslut om utgallring av alla bilar, har ett bygglov, som fortlöper trettio år till. Det är verkligen ett bevis på turistnäringens betydelse för stället och skyddas för den skull på lämpligaste förfaringssätt av de lokala myndigheterna. Årjängs stolthet i Värmland har inte haft samma assistans till inrättande av kulturminnen. Här startades en bildemontering under mitten av förra seklet. Handel av brukade bilreservdelar ägde rum till 1980-talet då bilskroten upplöstes. Skrotbilarna blev stående kvar efter viss omhändertagande av skrotbilar, som var parkerade på annans mark. Ungefär tusen skilda bilmärken från mitten av 1900-talet sparades och familjen Ivansson, som ägde fastigheten, lät allmänheten att gå omkring och se de föråldrade sevärdheterna. Sorgligt nog har dessa påhälsningar medfört minskade bilar. Framför allt har Vw bubblor varit tilltalande för tjuvar. Bara fälgar med däck har lämnats kvar. Och om bilkyrkogården i Årjäng ska betraktas som sevärdhet eller miljöförstörelse har diskuterats av miljökommittén. Nuförtiden klassificeras bilvrak, som miljöfarligt avfall. Men så förlegade vrak har självsanerats och klimatbekymmer har befriats från skog och mark.
Fara förekommer för olaglig bilkyrkogård i Källby
Inte någon i Källby kommer emellertid att kunna betrakta personbilar från de mest välkända illegala gravplatserna för antika bilar. Den mest kända platsen hittades på Sveriges största ö. I Tingstäde skyfflades omkring 200 personbilar fram ur en sumpmark. Fastigheten hade ägts av Fortifikationsverket, så försvarsmakten hade skyldigheten för skötsel och kontroll, då ägarna tog beslutet att begrava fordonet på detta fiffiga sätt. Och Värmland har haft hemliga sevärdheter. Östra Sivbergs malmbrott lades ned och vattenfylldes hastigt under 1920-talet. Där hittade man ett tjugotal uttjänta bilar. De äldsta från 50-talet. Nuförtiden hittar man helt andra olagliga bilkyrkogårdar spridda i riket. Det är häpnadsväckande hur förkastligt dessa ihopsamlingsområden är selekterade. Att betrakta sådana på vattenbevarade områden utan granskning av Trafikverkets är påfallande. Det handlar obestridligt om samlingsställen. Försakelsen på handlanden från betrodd polis är närmast katastrofal och uppmuntrar till många bedrägerier. En heder måste dock lämnas till landets 2 i särklass förnämsta och legala kyrkogårdar för rostiga bilar i Årjäng och Kyrkö Mosse.