Inte en själ i Hörnefors vill bekanta sig med illegala och miljöskadliga uppställningsområden för fordon. Men det är fleras dröm att gästa en gravplats för gamla fordon. Alla trånande bilägare drömmer om tiden, då de bulliga och bensinslukande odjuren infördes. På den svenska marknaden var nord amerikanska bilmärken ledande. Det är resterna från dessa bilmodeller, som dra till sig besökare till landets två auktoriserade upplag för skrotade bilar från 50-talet. Att få observera ett föråldrat glänsande muskelpaket körande i verkligheten är få förunnat.
Men på en en gravplats för gamla fordon existerar ett helt koppel av riktiga original från fantastiska kreationer. En rundvandring jämte dessa klenoder, med klockan vriden tillbaka ett sjuttiotals år och är en rening för själen. Det är inte väsentligt att fundera på kritiska miljöbekymmer med nutidens ålderstigna bilar. Enbart njuta av de kurviga formerna som aldrig kommer tillbaka.
Ingen tillåten bilkyrkogård förekommer idag i Hörnefors
Det existerar flera uppställningsställen för ratade vrak i Sverige. Men blott ett par är ackrediterade av traktens klimatbyrå som varaktiga kyrkogårdar för rostiga bilar för resenärer från Hörnefors. Dessa berömda platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland förekommer flera dussintals modeller från 20- till 50-talen och gästas av mer än femton tusen individer årsvis. Även fast ett kommunalt beslut om tömmande av alla bilar, har ett bygglov, som fortgår till 2050. Det om inget är ett bevis på besöksnäringens innebörd för orten och omhuldas för den skull på ultimata vis av den lokala förvaltningen. Årjängs stora attraktion i Värmland har inte fått likadan assistans till inrättande av attraktion. Här grundades en skrotfirma under mitten av förra seklet.
Handel av begagnade bildelar höll på till 80-talet då verksamheten avvecklades. Bilvraken blev stående kvar efter viss tvångsförflyttning av skrotbilar, som var placerade på annans egendom. Omkring tusen olika bilmärken från 30-50-talet bevarades och familjen Ivansson, som ägde fastigheten, tillät privat personer att knalla omkring och observera de föråldrade rariteterna. Dessvärre har dessa påhälsningar medfört färre objekt. Framför allt har Saab V-4 varit lockande för skövlare. Bara dörrar och huv har lämnats kvar. Och om gravplatsen för gamla fordon i Värmland skall betraktas som sevärdhet eller miljöförödelse har diskuterats av miljöutskottet. Nu för tiden rangordnas en uttjänad bil, som klimatfarligt avfall. Men så gamla skrotbilar har självsanerats och klimatproblem har befriats från skog och mark.
Fara förekommer för lagstridig bilkyrkogård i Hörnefors
Ingen i Hörnefors kommer dock att kunna observera bilar från de mest kända olagliga skrot-kyrkogårdarna. Den mest kända platsen anträffades på Gotland. I Tingstäde schaktades cirka 200 skrotbilar fram ur en sumpmark. Fastigheten hade ägts av Fortifikationsverket, så försvarsmakten hade skyldigheten för skötsel och kontroll, då bilägarna beslöt att dölja bilen på detta listiga sätt. Och Värmland har det förekommit osynliga attraktioner. Östra Sivbergs brott lades ned och fylldes med vatten hastigt under 1920-talet. Där förekom ett tjugotal bilvrak. De äldsta från 50-talet. Idag hittar man helt andra olagliga kyrkogårdar för rostiga bilar utspridda i landet. Och det är överraskande hur illa dessa uppställningsområden är valda. Att beskåda sådana på vattenskyddade områden utan granskning av Miljövårdsverkets är egendomligt. Det handlar uppenbart om samlingsområden. Avsaknaden på ingripanden från ansvarig myndighet är närmast katastrofal och inspirerar till många fuffens. En ära måste likväl lämnas till Sveriges 2 i särklass belevade och legala bilkyrkogårdar i Årjäng och Kyrkö Mosse.