Kyrkogårdar för rostiga bilar har förvandlas till jättelika besöksmål för alla fordonsbeundrare i Dals Långed, som medverkar till vissa av bygdens turistförtjänster. Många skrotar har försökt att upprätta något snarlikt genom att förvara äldre fordon. Välkända märken skulle kunna få hit bilfantaster från hela Svealand, men Naturvårdsverkets bilskrotsförordning sätter hinder för sådan tankar. Det finns ”gravplatser för gamla fordon” med övriga syften än uppvisande av avdankade bilar för allmänheten. Majoriteten är förbjudna fordonsplatser, som är uppenbara att observera. Ledare från klimatadministrering är blinda eller anklagar alla andra som ansvariga, varför dessa klimatriskfyllda platser arbetar utan påhälsning av polisen. Men det finns ett par seriösa bilskrotar som fått myndigheterna tillit att idka sina äldre skrotar i skogen fortsättningsvis.
Ingen lagenlig gravplats för gamla fordon förekommer idag i Dals Långed
Det existerar massa samlingsplatser för kasserade fordonsvrak i landet. Men enbart 2 är certifierade av traktens miljökansli som varaktiga gravplatser för gamla fordon för resande från Dals Långed. Dessa uppskattade platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Ryd existerar flera dussintals modeller från början av 1900-talet och gästas av mer än 15 000 personer årsvis. Fastän ett myndighets rådslut om elimination av alla skrotbilar, har ett godkännande, som fortgår till 2050. Det är verkligen ett bevis på besöksverksamhetens roll för orten och vårdas för den skull på yppersta sätt av den lokala förvaltningen. Årjängs stora attraktion i Båtnäs har inte innehaft samma assistans till upprättande av kulturminnen. Här skapades en skrot under mitten av förra seklet. Säljande av beg. reservdelar fortgick till åttio-talet då verksamheten upplöstes. Vraken blev kvarlämnade efter särskild tvångsförflyttning av skrotbilarna, som var parkerade på annans egendom. Typ tusen annorlunda bilmodeller från mitten av 1900-talet bevarades och familjen Ivansson, som ägde skroten, tillät vanligt folk att ströva runt och iaktta de föråldrade sevärdheterna. Olyckligtvis har dessa vistelser inneburit minskade objekt. Framför allt har Volkswagen-bussar varit attraktiva för kriminella. Endast inredningar har lämnats kvar. Och om kyrkogårdaen för rostiga bilar i Båtnäs skall ses som sevärdhet eller miljöförödelse har diskuterats av miljökommissionen. Numera kategoriseras en utjänad bil, som klimatvådligt restprodukt. Men så föråldrade fordonsvrak har självrensats och miljöproblem har befriats från skog och mark.
Fara existerar för förbjuden gravplats för gamla fordon i Dals Långed
Inte en själ i Dals Långed kommer emellertid att kunna beskåda bilar från de mest kända illegala skrot-kyrkogårdarna. Den mest kända platsen anträffades på Gotland. I Tingstäde schaktades cirka 200 skrotbilar fram ur en sumpmark. Fastigheten hade ägts av Fortifikationsverket, så försvarsmakten hade skyldigheten för användning och övervakning, då fordonsägarna bestämde sig att dölja fordonet på detta smarta sätt. Och Värmland har det förekommit osynliga besöksmål. Östra Sivbergs gruvhål avvecklades och fylldes med vatten kvickt under 1920-talet. Där hittade man ett 20-tal uttjänta bilar. De äldsta från 50-talet. Nu för tiden finner man helt andra illegitima gravplatser för gamla fordon utspridda i riket. Det är förvånande hur dåligt dessa ihopsamlingsställen är utvalda. Att beskåda sådana på vattenskyddade områden utan tillsyn av Naturvårdsverkets är påfallande. Det handlar uppenbart om transitställen. Försakelsen på handlanden från betrodd myndighet är närmast katastrofal och uppmuntrar till många bedrägerier. En heder måste emellertid lämnas till Sveriges två i särklass förnämsta och legala kyrkogårdar för rostiga bilar i Båtnäs och Kyrkö Mosse.