En nyetablerad bilkyrkogård i Irsta kommer aldrig på kartan

Inte någon i Irsta vill bekanta sig med illegala och klimatgiftiga samlingsområden för skrotbilar. Men det är någras dröm att hälsa på en bilkyrkogård. Alla tillbakablickande bilägare fantiserar om tiden, då de bulliga och bensintörstiga monstren introducerades. På den svenska marknaden var amerikanska modeller dominant.

Det är vrakdelarna från dessa bilmodeller, som dra till sig besökare till rikets två auktoriserade skrotgårdar. Att få beskåda ett föråldrat lysande muskelknippe rullande i vardagen är få förunnat. Men på en en gravplats för gamla fordon finns en hel drös av riktiga förebilder från fenomenala verk. En promenad mellan dessa dyrbarheter, med klockan vriden tillbaka ett sjuttiotals år och är en rening för själen. Det är inte nödvändigt att tänka på överhängande klimatbryderier med dagens gamla uttjänta bilar. Enbart trivas av de runda formerna som aldrig kommer tillbaka.

Inte någon legal bilkyrkogård förekommer nuförtiden i Irsta

Det existerar flertalet ihopsamlingsplatser för skrotade bilvrak i landet. Men endast ett par är legitimerade av traktens klimatavdelning som varaktiga gravplatser för gamla fordon för turister från Irsta. Dessa allmänt bekanta ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Kyrkö Mosse existerar flera dussintals modeller från 20- till 50-talen och besöks av fler än 15 000 personer årsvis. Trots ett kommunalt beslut om utgallring av alla skrotbilar, har ett medgivande, som fortgår till 2050. Det är verkligen ett belägg på besöksverksamhetens roll för platsen och värnas för den skull på yppersta sätt av den lokala förvaltningen. Årjängs stolthet i Värmland har inte haft likadan assistans till inrättande av kulturminnen. Här startades en skrot under mitten av förra seklet. Handel av begagnade reservdelar pågick till åttio-talet då skrotföretaget avvecklades.

Skrotbilarna blev kvarlämnade efter särskild omhändertagande av bilvraken, som var parkerade på annans mark. Omkring tusen olika modeller från mitten av 1900-talet sparades och bröderna Ivansson, som ägde företaget, medgav privat personer att knalla runt och observera de gamla klenoderna. Beklagligtvis har dessa besök resulterat i minskade bilar. Framför allt har Volkswagen-bussar varit omtyckta för tjuvar. Endast dörrar och huv har lämnats kvar. Och om bilkyrkogården i Årjäng skall ses som turistattraktion eller miljökatastrof har argumenterats av miljökommittén. Numera klassas ett uttjänt fordon, som klimatfarligt avfall. Men så äldre fordonsvrak har självsanerats och miljöbesvär har sanerats från marken.

Hot finns för förbjuden gravplats för gamla fordon i Irsta

Ingen i Irsta kommer emellertid att kunna se personbilar från de mest välkända illegitima bilkyrkogårdarna. Den mest uppseende platsen hittades på Sveriges största ö. I Tingstäde grävdes ungefär 200 uttjänta bilar fram ur en sankmark. Egendomen hade ägts av en myndighet, så försvarsmakten hade skyldigheten för skötsel och övervakning, då bilinnehavarna beslöt att jordfästa fordonet på detta fiffiga sätt. Och Värmland har haft dolda besöksmål. Östra Sivbergs gruvhål fasades ut och vattenfylldes omgående under 1920-talet. Där påträffades ett tjugotal uttjänta bilar. De äldsta från 50-talet. Numera finner man helt andra illegala gravplatser för gamla fordon utspridda i landet. Det är häpnadsväckande hur dåligt dessa samlingsområden är valda. Att beskåda sådana på vattenskyddade områden utan övervakning av Trafikverkets är påfallande. Det handlar glasklart om samlingsområden. Försakelsen på handlanden från betrodd polis är närmast kass och uppmuntrar till många fuffens. En heder måste dock lämnas till Sveriges två i särklass förnämsta och legitima gravplatser för gamla fordon i Båtnäs och Småland.

Bilvrak i Oxelösund kan inte lämnas till en bilkyrkogård

Bilvrak i Oxelösund kan inte lämnas till en bilkyrkogård

När man tittar på en förbjuden samlingsställe med fordonsvrak från Oxelösund är det är inte märkligt, att en påhälsning hos en bilkyrkogård ger en tillbakablickande av sällan känt slag. De rostiga karosserna från bilar på andra sidan av Atlanten påminner om en tidsperiod som flertalet inte fått ta del av, men eventuellt fantiserar om.

Bilskrot i Nora kan inte jämföras med en bilkyrkogård

Bilskrot i Nora kan inte jämföras med en bilkyrkogård

Samlingsställen i Nora för uttjänta bilar är strängt illegitima. Men inte de 2 idag auktoriserade och omtalade skrot-kyrkogårdarna i Kyrkö Mosse och Båtnäs. Några nya kommer likväl inte någonsin att uppkomma åter. Naturvårdsverkets bilskrotningsbestämmelse att göra sig av med personbilen med återbruk grusar alla sådana tankar.