Ingen i Kungsör vill bekanta sig med förbjudna och klimatgiftiga uppställningsställen för uttjänta bilar. Men det är mångas dröm att bevista en bilkyrkogård. Alla tillbakablickande fordonsinnehavare fantiserar om tidsskedet, då de väldiga och bränsleslukande vidundren infördes.
På den skandinaviska marknaden var amerikanska fordonsmärken tongivande. Det är vrakdelarna från dessa märken, som lockar besökare till Sveriges två behöriga kyrkogårdar för veteran fordon. Att få observera ett föråldrat blankpolerad muskelknippe rullande i verkliga livet är få förunnat. Men på en en kyrkogård för rostiga bilar ligger ett helt koppel av äkta förebilder från makalösa produkter. En tur bland dessa klenoder, med klockan vriden tillbaka ett sjuttiotals år och är en rening för själen. Det är inte nödvändigt att fundera på kritiska miljöbekymmer med nutidens äldre personbilar. Bara trivas av de kurviga formgivningarna som aldrig kommer tillbaka.
Inte en enda lovlig kyrkogård för rostiga bilar existerar nuförtiden i Kungsör
Det existerar flera samlingsställen för kasserade personbilar i Sverige. Men enbart ett par är ackrediterade av regionens miljökansli som permanenta gravplatser för gamla fordon för resenärer från Kungsör. Dessa kända platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Kyrkö Mosse finns många hundra fordonsmodeller från början av 1900-talet och gästas av mer än femton tusen personer varje år. Fastän ett myndighets rådslut om tömmande av alla uttjänta bilar, har ett bygglov, som fortlöper till 2050. Det är verkligen ett belägg på turistnäringens mening för platsen och skyddas således på yppersta vis av samhället. Årjängs stolthet i Värmland har inte fått samma stöd till etablering av kulturminnen. Här startades en skrotningsfirma under 1950-talet. Säljande av begagnade reservdelar ägde rum till 80-talet då verksamheten lades ned.
Vraken blev kvarlämnade efter viss omhändertagande av bilar, som var placerade på annans mark. Cirka tusen skilda märken från mitten av 1900-talet bevarades och familjen Ivansson, som ägde bilskroten, medgav allmänheten att knalla omkring och beskåda de ålderstigna klenoderna. Tragiskt nog har dessa vistelser inneburit minskade bilar. Speciellt har Volvo Pv-444 varit populära för skövlare. Bara dörrmattor har lämnats kvar. Och om gravplatsen för gamla fordon i Båtnäs skall ses som sevärdhet eller klimatförstörelse har avhandlas av miljönämnden. Nu för tiden klassificeras skrotbil, som klimatfarligt avfall. Men så föråldrade bilvrak har självrensats och klimatbekymmer har befriats från skog och mark.
Risk förekommer för illegal bilkyrkogård i Kungsör
Inte en själ i Kungsör kommer emellertid att kunna observera bilar från de mest välkända förbjudna bilkyrkogårdarna. Den mest uppseende stället hittades på Sveriges största ö. I Tingstäde schaktades cirka 200 bilar fram ur ett kärr. Marken hade ägts av en myndighet, så krigsmakten hade ansvaret för handhavande och övervakning, då fordonsägarna tog beslutet att dölja bilen på detta smarta vis. Och Värmland har det förekommit dolda besöksmål. Östra Sivbergs gruva lades ned och fylldes med vatten kvickt under 1920-talet. Där hittade man ett tjugotal vrak. De äldsta från 50-talet. Numera finner man helt andra illegala kyrkogårdar för rostiga bilar fördelade i riket. Och det är förvånande hur förkastligt dessa samlingsplatser är utvalda. Att se sådana på vattenbevarade ställen utan kontroll av Länsstyrelsens är påfallande. Det handlar solklart om transitområden. Avsaknaden på handlanden från betrodd polis är närmast katastrofal och uppmuntrar till många fuffens. En ära måste emellertid lämnas till Sveriges två i särklass högättade och legitima kyrkogårdar för rostiga bilar i Värmland och Kyrkö Mosse.