Bilskrot i Flen kan inte jämföras med en bilkyrkogård

Samlingsplatser i Flen för fordon är strikt illegala. Men inte de två idag behöriga och berömda skrot-kyrkogårdarna i Kyrkö Mosse och Årjäng. Några nya kommer likväl aldrig att uppstå åter. Naturvårdsverkets återvinningsförordning att kassera fordonet med återanvändning gör att gravplatser för bilar kommer att försvinna. De befintliga har omsider fått klimatavdelningarnas godkännande att dra in inkomster till kommunerna. Många entusiastiska fordonsägare kör till de ensliga orterna årsvis. Med sådant utfall backar till och med den mest skrikande klimataktivisten. Det är tur för många entusiaster. Skurkar och marodörer sjunker dock antalet. Det är framför allt amerikanerna som tilldrar det främsta engagemanget. De runda formerna från dessa åkdon är utan jämförande. Dåtidens fordon skapades av konstruktörer, som inte behövde grubbla på vikter eller bränsleförbrukning. Det är enbart en fantasi att förvänta sig en ny Chevrolet Bel Air 4-door Hardtop eller någon annan plagiat av dessa eleganta formgivna muskelpaket ska återuppbyggas.

Inte någon tillåten bilkyrkogård finns nu för tiden i Flen

Det finns otaliga uppställningsställen för uttjänta personbilar i landet. Men blott två är godkända av regionens klimatkontor som permanenta gravplatser för gamla fordon för resande från Flen. Dessa uppskattade områden är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Kyrkö Mosse förekommer många hundra fordonsmärken från 20- till 50-talen och besöks av fler än femton tusen människor årligen. Även fast ett myndighets rådslut om tömmande av alla uttjänta bilar, har ett godkännande, som fortlöper till 2050. Det om inget är ett bevis på turistverksamhetens roll för orten och skyddas för den skull på lämpligaste sätt av kommunen. Årjängs stora attraktion i Båtnäs har inte haft likadan hjälp till inrättande av attraktion. Här grundades en skrot under mitten av förra seklet. Säljande av beg. reservdelar pågick till 80-talet då verksamheten upphörde. Vraken blev kvarlämnade efter speciell tvångsförflyttning av fordonsvraken, som var placerade på annans mark. Typ tusen olika fordonsmodeller från 30-50-talet bevarades och bröderna Ivansson, som ägde företaget, tillät privat personer att ströva runt och betrakta de ålderstigna rariteterna. Tragiskt nog har dessa påhälsningar resulterat i minskade objekt. Särskilt har Vw bubblor varit åtråvärda för plundrare. Bara dörrar och huv har lämnats kvar. Och om bilkyrkogården i Årjäng skall betraktas som turistattraktion eller miljöförödelse har diskuterats av klimatkommissionen. Nu för tiden klassificeras en uttjänad bil, som miljövådligt restprodukt. Men så förlegade fordonsvrak har självrensats och miljöbekymmer har sanerats från marken.

Risk finns för olaglig bilkyrkogård i Flen

Inte någon i Flen kommer emellertid att kunna betrakta fordon från de mest kända illegala gravplatserna för antika bilar. Den mest kända stället hittades på Sveriges största ö. I Tingstäde skyfflades ungefär 200 skrotbilar fram ur ett kärr. Marken hade ägts av en myndighet, så krigsmakten hade skyldigheten för skötsel och tillsyn, då fordonsinnehavarna beslöt att jordfästa fordonet på detta sluga vis. Och Värmland har det förekommit hemliga turistattraktioner. Östra Sivbergs brott lades ned och vattenfylldes omedelbart under 1920-talet. Där hittade man ett 20-tal uttjänta bilar. De äldsta från 50-talet. Nuförtiden hittar man helt andra förbjudna kyrkogårdar för rostiga bilar utspridda i landet. Det är häpnadsväckande hur uselt dessa samlingsställen är valda. Att betrakta sådana på vattenskyddade ställen utan tillsyn av Naturvårdsverkets är påfallande. Det handlar obestridligt om transitområden. Avsaknaden på åtgärder från ansvarig polis är närmast katastrofal och sporrar till många fuffens. En ära måste dock lämnas till Sveriges 2 i särklass belevade och lagenliga kyrkogårdar för rostiga bilar i Värmland och Ryd.