Bilkyrkogårdens turistattraktion kan inte uppnås i Falkenberg

Den bilägare från Falkenberg som vill känna en nostalgisk tur i personbilshistorien skall besöka en bilkyrkogård, som är tvärsom till en förbjuden uppställningsplats med skrotbilar. Här kan man påträffa många fordonsmärken av olika fordonsmärken från mitten av 1900-talet. Amerikanare enorma som små lastbilar varieras med små europeiska i en väldig sammanblandning. En stor mängd av inredningarna är borta för länge sedan och fordonen ser ut som rost skrot. Men de välkända formerna kan man fortfarande se. Att bilkyrkogårdarna i Kyrkö Mosse och Båtnäs har omvandlas till traktens bästa attraktion är inte häpnadsväckande. Till och med kritiska miljögrupper, som dekreterat om borttransport av bilvraken, har förmåtts förändra förhållningssätt i och med pengarna som kommer orten till gagn. Sorgligt nog har dessa attraktiva platser fått illegitima efterföljare, som tycks samla på skrotbilar. Nya solida krav hindrar emellertid legal inrättande. Att skrota bilen med inlämning av registreringsbevis, bilskrotsintyg med avfärdande från bilregistret samt rengöring av miljöfarligt spill erfordrar andra förordningar. Men de nuvarande 2 legala fordonsplatserna kommer att underhålla fordonsälskarna i framtiden.

Inte någon laglig kyrkogård för rostiga bilar existerar nu för tiden i Falkenberg

Det förekommer flertalet ihopsamlingsställen för uttjänade bilvrak i Sverige. Men enbart två är auktoriserade av lokalsamhällets klimatavdelning som permanenta bilkyrkogårdar för resenärer från Falkenberg. Dessa allmänt bekanta områden är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland existerar flera dussintals fordonsmärken från början av 1900-talet och besöks av fler än femton tusen människor varje år. Trots ett departements rådslut om utgallring av alla uttjänta bilar, har ett tillstånd, som fortlöper trettio år till. Det om inget är ett bevis på besöksverksamhetens roll för stället och vårdas således på ultimata sätt av den lokala förvaltningen. Årjängs stolthet i Värmland har inte haft likadan stöd till upprättande av sevärdhet. Här startades en bilskrotnings-företag under 1950-talet. Försäljning av beg. reservdelar fortgick till åttio-talet då skroten upplöstes. Skrotbilarna blev kvarlämnade efter speciell tvångsförflyttning av bilar, som var placerade på annans egendom. Cirka tusen skilda modeller från mitten av 1900-talet sparades och familjen Ivansson, som ägde bilskroten, tillät allmänheten att vandra omkring och betrakta de förlegade sevärdheterna. Tyvärr har dessa vistelser resulterat i färre personbilar. Först och främst har Volkswagen-bussar varit omtyckta för tjuvar. Bara fälgar med däck har kvarlämnats. Och om kyrkogårdaen för rostiga bilar i Båtnäs skall betraktas som kulturminne eller klimatkatastrof har avhandlas av klimatnämnden. Nuförtiden bedöms fordonsvrak, som miljöskadligt avfall. Men så äldre skrotbilar har självrensats och klimatbekymmer har befriats från skog och mark.

Risk existerar för lagstridig kyrkogård med rostiga bilar i Falkenberg

Inte någon i Falkenberg kommer dock att kunna observera personbilar från de mest välkända förbjudna gravplatserna för antika bilar. Den mest kända platsen hittades på Gotland. I Tingstäde skyfflades ungefär 200 skrotbilar fram ur en sumpmark. Egendomen hade ägts av Fortifikationsverket, så krigsmakten hade ansvaret för användning och övervakning, då fordonsinnehavarna tog beslutet att jordfästa bilen på detta sluga vis. Och Värmland har haft hemliga besöksmål. Östra Sivbergs gruva avvecklades och fylldes med vatten omedelbart under 1920-talet. Där påträffades ett tjugotal vrak. De äldsta från 50-talet. Nuförtiden hittar man helt andra illegitima bilkyrkogårdar fördelade i riket. Och det är överraskande hur bedrövligt dessa samlingsområden är valda. Att beskåda sådana på vattenskyddade områden utan kontroll av Trafikverkets är egendomligt. Det handlar uppenbart om uppställningsområden. Försakelsen på aktioner från betrodd polis är närmast katastrofal och sporrar till många bedrägerier. En ära måste ändå lämnas till landets 2 i särklass belevade och legala kyrkogårdar för rostiga bilar i Båtnäs och Ryd.