Bilkyrkogårdar lockar besökare från Ystad

Kyrkogårdar för rostiga bilar har övergått till enorma turistattraktioner för alla bilfantaster i Ystad, som bidrar till vissa av områdets turistförtjänster. En del bilskrotar har prövat att bilda nåt likartat genom att ställa upp ålderstigna fordon. Välkända bilmodeller skulle kunna få hit raggare från hela Norrland, men Länsstyrelsens återvinningsföreskrift sätter stopp för sån gärning. Och det Förekommer ”gravplatser för gamla fordon” med helt andra motiv än utställning av uttjänta bilar för vanliga människor. Flera är illegala bilplatser, som är påtagliga att se. Ledare från naturadministrering verkar inte bry sig eller skyller på andra som skyldiga, varför dessa naturvådliga platser fungerar under lagens radar. Men det finns ett par seriösa företag som fått Miljövårdsverkets förtroende att driva sina äldre skrotupplag i det gröna alltjämt.

Inte någon tillåten kyrkogård för rostiga bilar finns nu för tiden i Ystad

Det existerar en del ihopsamlingsplatser för uttjänta fordonsvrak i landet. Men enbart två är behöriga av bygdens klimatkontor som varaktiga bilkyrkogårdar för turister från Ystad. Dessa omtalade områden är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland finns många hundra modeller från 20- till 50-talen och gästas av fler än femton tusen individer varje år. Även fast ett departements beslut om tömmande av alla personbilar, har ett medgivande, som varar till 2050. Det är verkligen ett belägg på turistnäringens roll för orten och vårdas därför på ultimata vis av kommunen. Årjängs stolthet i Värmland har inte haft samma hjälp till upprättande av attraktion. Här skapades en skrot under mitten av förra seklet. Säljande av beg. reservdelar ägde rum till 80-talet då bilskroten avvecklades. Skrotbilarna blev kvarlämnade efter särskild tvångsförflyttning av bilvraken, som var uppställda på annans mark. Typ tusen olika bilmärken från 30-50-talet sparades och familjen Ivansson, som ägde skroten, lät privat personer att ströva runt och iaktta de ålderstigna rariteterna. Tyvärr har dessa besök inneburit minskade bilar. Framför allt har Saab V-4 varit lockande för plundrare. Bara dörrmattor har kvarlämnats. Och om gravplatsen för gamla fordon i Båtnäs ska betraktas som turistattraktion eller miljöförödelse har diskuterats av miljödelegationen. Idag kategoriseras bilvrak, som klimatvådligt restprodukt. Men så föråldrade vrak har självsanerats och klimatproblem har befriats från skog och mark.

Risk finns för lagstridig bilkyrkogård i Ystad

Ingen i Ystad kommer likväl att kunna beskåda fordon från de mest välkända illegala gravplatserna för antika bilar. Den mest uppmärksammade platsen hittades på Gotland. I Tingstäde schaktades omkring 200 skrotbilar fram ur en myr. Egendomen hade ägts av Fortifikationsverket, så försvarsmakten hade skyldigheten för användning och kontroll, då fordonsinnehavarna bestämde sig att begrava bilen på detta sluga vis. Och Värmland har det förekommit hemliga besöksmål. Östra Sivbergs malmbrott fasades ut och vattenfylldes omedelbart under 1920-talet. Där fann man ett tjugotal vrak. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Idag finner man helt andra förbjudna gravplatser för gamla fordon utspridda i Sverige. Och det är förvånande hur uselt dessa samlingsområden är utvalda. Att betrakta sådana på vattenbevarade områden utan övervakning av Miljövårdsverkets är påfallande. Det handlar glasklart om uppställningsplatser. Försakelsen på ingripanden från betrodd myndighet är närmast katastrofal och sporrar till många fuffens. En heder måste dock lämnas till landets 2 i särklass belevade och lagenliga kyrkogårdar för rostiga bilar i Värmland och Kyrkö Mosse.