Bilkyrkogårdar har övergått till enorma attraktioner för alla bilbeundrare från Deje, som gynnar till en stor del av regionens turistförtjänster. Flertalet skrotföretag har försökt att skapa nåt motsvarande genom att ställa upp äldre personbilar. Ansedda märken skulle kunna dra inbitna bilbeundrare från hela Norrland, men Länsstyrelsens bilskrotsstadga sätter hinder för sån gärning.
Det existerar ”kyrkogårdar för rostiga bilar” med helt andra syften än visning av avdankade bilar för gemene man. Många är illegala bilplatser, som är uppenbara att betrakta. Ledare från naturadministrering är blinda eller anklagar alla andra som skyldiga, varför dessa klimatriskfyllda ställen fungerar under lagens radar. Men det finns några seriösa bilskrotar som fått Länsstyrelsens förtroende att sköta sina gamla bilskrotar i skogen vidare.
Inte en enda legal gravplats för gamla fordon finns i dag i Deje
Det existerar otaliga uppställningsställen för skrotade vrak i Sverige. Men enbart ett par är auktoriserade av områdets klimatkansli som bestående bilkyrkogårdar för turister från Deje. Dessa kända ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Kyrkö Mosse förekommer många hundra modeller från början av 1900-talet och besöks av mer än 15 000 människor årligen. Även fast ett samhällsorgans rådslut om elimination av alla skrotbilar, har ett godkännande, som fortlöper till 2050. Det om inget är ett bevis på besöksnäringens betydelse för orten och värnas därför på bästa förfaringssätt av kommunen.
Årjängs stolthet i Värmland har inte haft samma assistans till etablering av attraktion. Här grundades en skrotfirma under mitten av förra seklet. Försäljning av begagnade bilkomponenter fortgick till 1980-talet då bilskroten upphörde. Skrotbilarna blev orörda efter speciell tvångsförflyttning av skrotbilarna, som var parkerade på annans mark. Typ tusen olika bilmodeller från mitten av 1900-talet sparades och bröderna Ivansson, som ägde företaget, medgav vanligt folk att gå omkring och beskåda de förlegade rariteterna. Sorgligt nog har dessa besök resulterat i färre personbilar. Först och främst har Volkswagen-bussar varit lockande för skövlare. Enbart dörrmattor har kvarlämnats.
Och om gravplatsen för gamla fordon i Värmland skall betraktas som turistattraktion eller miljöförstörelse har debatterats av klimatutskottet. Nu för tiden klassas en utjänad bil, som miljöfarligt avfall. Men så föråldrade fordonsvrak har självrensats och miljöbesvär har sanerats från marken.
Fara förekommer för olaglig gravplats för gamla fordon i Deje
Ingen i Deje kommer ändå att kunna beskåda fordon från de mest kända olagliga skrot-kyrkogårdarna. Den mest uppmärksammade platsen upptäcktes på Sveriges största ö. I Tingstäde skyfflades ungefär 200 fordon fram ur ett kärr. Fastigheten hade ägts av en myndighet, så försvarsmakten hade ansvaret för skötsel och tillsyn, då bilinnehavarna bestämde sig att jordfästa bilen på detta fiffiga förfaringssätt. Och Värmland har haft osynliga dragplåster. Östra Sivbergs brott avvecklades och fylldes med vatten hastigt under 1920-talet. Där anträffades ett tjugotal uttjänta bilar. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Numera finner man helt andra illegitima kyrkogårdar för rostiga bilar fördelade i Sverige. Det är förbluffande hur dåligt dessa ihopsamlingsområden är valda. Att betrakta sådana på vattenbevarade områden utan granskning av Miljövårdsverkets är påfallande. Det handlar uppenbart om samlingsplatser. Försakelsen på ingripanden från ansvarig polis är närmast ödesdiger och sporrar till många oegentligheter. En heder måste emellertid lämnas till Sveriges två i särklass förnämsta och legitima gravplatser för gamla fordon i Värmland och Ryd.