Gamla skrotbilsformeringar i Kopparberg som ser ut som bilkyrkogårdar är inte längre legitima. Och några nya med licens att presentera antika rariteter kommer aldrig att öppnas. Naturvårdsverket hindrar via återvinningslagen alla sådana idéer. Kasserade fordon är klassade som klimatfarligt spill och ska demoleras och destrueras av en auktoriserad bildemontering. Men de fåtal som finns har likväl övergått till enorma besöksmål.
Merparten av traktens turistnäring byggs på och kring dessa ställen. De rostiga stålskeletten från mitten av nittonhundratalet upplivar otaliga åminnelser hos en tillbakablickande fordonsägare. Bilmodeller varieras i en vacker blandning. Förlegade utgångna bilmodeller kan även skymtas mellan trädstammarna. Så inget motsvarande kan liknas med atmosfären, från svunna tider, än dessa platser.
Inte någon legal kyrkogård för rostiga bilar förekommer nuförtiden i Kopparberg
Det existerar en del ihopsamlingsplatser för uttjänade personbilar i Sverige. Men endast ett par är legitimerade av platsens miljöavdelning som permanenta bilkyrkogårdar för resande från Kopparberg. Dessa berömda ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Kyrkö Mosse existerar många hundra märken från början av 1900-talet och besöks av mer än femton tusen individer årligen. Även fast ett myndighets rådslut om tömmande av alla personbilar, har ett medgivande, som varar trettio år till. Det är verkligen ett belägg på turistnäringens värde för orten och vårdas därför på ultimata sätt av kommunen. Årjängs stolthet i Båtnäs har inte fått samma hjälp till upprättande av attraktion. Här skapades en bildemontering under 1950-talet. Säljande av beg. reservdelar höll på till 80-talet då skroten lades ned.
Bilvraken blev orörda efter speciell omhändertagande av bilvraken, som var parkerade på annans mark. Typ tusen skilda modeller från 30-50-talet behölls och familjen Ivansson, som ägde företaget, medgav gemene man att knalla runt och betrakta de förlegade klenoderna. Beklagligtvis har dessa besök inneburit minskade fordon. Framför allt har Volkswagen-bussar varit lockande för plundrare. Enbart inredningar har lämnats kvar. Och om bilkyrkogården i Båtnäs ska betraktas som sevärdhet eller miljöförödelse har argumenterats av miljöutskottet. Nuförtiden bedöms bilvrak, som miljövådligt restprodukt. Men så föråldrade fordonsvrak har självsanerats och miljöbesvär har befriats från skog och mark.
Risk existerar för illegal kyrkogård för rostiga bilar i Kopparberg
Inte någon i Kopparberg kommer emellertid att kunna se fordon från de mest kända olagliga gravplatserna för antika bilar. Den mest kända stället påträffades på Gotland. I Tingstäde grävdes cirka 200 skrotbilar fram ur en sankmark. Marken hade ägts av en myndighet, så försvarsmakten hade ansvaret för skötsel och kontroll, då ägarna bestämde sig att dölja bilen på detta sluga förfaringssätt. Och Värmland har det förekommit dolda sevärdheter. Östra Sivbergs gruva fasades ut och vattenfylldes snabbt under 1920-talet. Där anträffades ett 20-tal uttjänta bilar. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Nu för tiden finner man helt andra illegitima kyrkogårdar för rostiga bilar utspridda i landet. Och det är överraskande hur bedrövligt dessa uppställningsområden är utvalda. Att beskåda sådana på vattenbevarade områden utan tillsyn av Trafikverkets är påfallande. Det handlar uppenbart om uppställningsplatser. Avsaknaden på handlanden från ansvarig polis är närmast katastrofal och uppmuntrar till många bedrägerier. En ära måste ändå lämnas till landets 2 i särklass belevade och olagliga kyrkogårdar för rostiga bilar i Årjäng och Småland.